MÄRR mär4, inom bet. 1 o. 2 b f. l. r., i bet. 2 a f.||ig., i bet. 2 c, d r. l. f.; best. -en, äv. -n (() -an Murenius AV (), Broman Glys. 3: (c. )); pl. -ar (() -er Lindner Tijdfördr. 1(), KKD 7: 69()); förr äv. (ss. första ssgsled) MAR-.
Ordformer
(mar- (: marföll) (: Marföl). meer (: meerföll) mer merr mä(h)r (-æ-) (: märföll) märr (: märrföl) osv. määr c. )
Etymologi
[fsv. mär; jfr d. mær samt (i ssgr) mar-, isl. merr (pl. merar), t. mähre, eng. mare; av germ. marhī-, marhiō, fem.-bildn. till marha-, häst, som föreligger inom isl. marr, fht. marah. Jfr MAR-(i MAR-STAKE), MARSKALK, sbst.1, samt MARA, sbst.1 4 b]
1) (numera utom i fackspr. ofta med anstrykning av bygdemål, stundom nedsättande) hona från häst, sto; stundom (skämtsamt l. nedsättande) om ridhäst utan avseende på könet. Visb. 1: 72(). Wi gåfwo flinka salvor, därför att .. (kosackerna) började bra tumla af märrarne oc
I det svenska ortnamnsförrådet inom Finland finns fler än tusen namn som vid ett eller annat sätt har koppling till hästar.
Till de vanligaste namnen tillsammans hästanknytning hör Hästgrundet, Hästholmen och Hästskäret, men även namn som Hästö, Hästberget och Hästhagen är vanliga. De på denna plats orterna har oftast fått sina namn med anledning av att det funnits betande hästar där.
Hästskon efter formen, Hästsimmangropen efter funktionen
Efterleder som ‑grundet och ‑skäret avslöjar att detta handlar om platser ute i skärgården. Namnen berättar alltså om den funktion platserna av tradition haft. Vilken funktion en område haft kan utläsas även i namnen Hästsimmangropen och Hästsimmangölen där namnen syftar på att man låtit hästar simma här. detta dialektala ordet hästflåare i namnet Hästflåarviken syftar vid hästslaktare, vilket även detta säger något om den verksamhet som ägt boende